Dans.no


Namibia 2 2015 (7)

Danseventyr i Namibia 2015 - del 2

På forsiden akkurat nå

Intervjuer med koreografen samt några av dansarna i OYO Dance Troupe

Efter att ha varit i Namibia och dansat med OYO Dance Group i nästan tre veckor ville jag göra några mer djupgående intervjuer med några av dansarna samt koreografen Philippe. Jag visste att de hade spännande livshistorier att berätta och att det skulle ge mig och andra mer förståelse för det viktiga arbete som OYO driver.

Det är inte så lätt att få en pratstund med koreografen och chefen för OYO Dance Troupe, Philippe Talavera. Hans schema med repetitioner, möten och administrativt arbete är fullspäckat men jag lyckas till slut få lite tid under en av repetitionsdagarna för att göra en kort intervju.

Franskmann

Philippe Talavera är född och uppvuxen i Frankrike men flyttade till Sydafrika år 1995 för att studera och fullfölja sin doktorsexamen inom veterinäryrket. Hans stora intresse har dock alltid varit scenkonst. Han har en teaterbakgrund och har arbetat lite som skådespelare. Han insåg emellertid att han egentligen inte tyckte om att stå på scen och agera själv utan ville mycket hellre regissera andra. År 1997 tog den franska ambassaden kontakt med Philippe och erbjöd honom jobb i norra Namibia. Efter cirka ett år flyttade han till staden Kumene där han fick god kontakt med borgmästaren i byn och de fick en idé om att samarbeta kring ett projekt gällande att försöka hindra spridningen av HIV/AIDS i regionen. De var båda eniga om att metoderna som hittills använts för att nå ut med information till unga var för omoderna och ineffektiva. De insåg också behovet att använda material som inte bara var skriftligt baserade eftersom det talas runt 15 olika språk i Namibia. År 2001 startades projektet ”Ombetja Yehinga” som är namnet på det röda bandet som symboliserar kampen emot HIV/AIDS. Projektet resulterade i skapandet av en film baserad på berättelser ungdomar skickat in. Tanken var från början att projektet skulle vara i ett år men det fick stor uppmärksamhet från andra delar av Namibia vilket ledde till att ”Ombetja Yehinga” blev ”Ombetja Yehinga Organisation” eller som de flesta kallar det, ”OYO”, år 2002. Verksamheten fick ekonomiskt stöd från Unicef, FN och flera ambassader och i och med det flyttade Philippe och verksamheten till huvudstaden, Windhoek. Idag har organisationen flera heltidsanställda och har avdelningar som arbetar med media, teater, musik och dans bland främst ungdomar runtom i landet.

 

Vært med fra starten

OYO Dance Troupe grundades år 2008 och Philippe har varit deras koreograf från starten. Han beskriver att det är både givande och krävande att jobba med dansarna. Eftersom det inte finns någon form av kvalificerad utbildning av dansare i Namibia har de flesta dansarna i OYO inte så mycket danserfarenhet sedan tidigare. Det är självklart en nackdel när det gäller främst deras dansteknik men samtidigt ser Philippe också flera fördelar med att jobba med dansare med mer ”råmaterial”. Han ser det som en stor fördel att dansarna i OYO inte blivit formade av en specifik dansteknik och satta i en box utan de är formbara, villiga och suger åt sig all ny information som ”svampar”. Dansarna blir rekryterade genom arbetet med lokala ungdomsgrupper runtom i Namibia där de letar efter ungdomar som har tydlig potential för att bli dansare genom exempelvis stark fysik, utstrålning, musikalitet och kreativitet. Men de letar också efter ungdomar som antingen har problem eller är i riskzonen för att utveckla problem med exempelvis missbruk eller våldsbeteende som de tror de kan hjälpa genom att erbjuda en plats i danskompaniet. Detta har visat sig fungera väldigt bra. För många av dansarna har OYO Dance Troupe bokstavligt talat förändrat deras liv. Att hantera sina problem tillsammans som en grupp och med dans som uttrycksmedel har visat sig haft avgörande betydelse för flera unga människors liv.

Fylktet med alkoholen

Den första dansaren jag får en pratstund med väljer jag att kalla för Anna. Anna är 24 år gammal och har dansat med OYO Dance Troupe sedan år 2010. Anna föddes och växte upp i en liten by i nordvästra Namibia. Hennes föräldrar hade svårt för att ta hand om henne så hon bodde mest hos sin moster när hon var liten fram tills mostern dog i bröstcancer år 2001. Anna gick i skolan men hennes föräldrar fick kämpa med att betala skolpenningen. Anna klarade inte att fullfölja sista året och få godkända betyg så att hon kunde studera vidare eller få ett bra jobb.  Det var mycket alkohol och annat som föregick runtom Anna och hon utvecklade själv ett alkoholmissbruk som gjorde det svårt att fokusera på skolarbetet. Anna förklarar att i hennes hemby är det väldigt ont om jobbmöjligheter och därför är det många som dricker för att fly undan sina problem. Människor har inget hopp om en bättre framtid och väljer att supa bort den lilla summa pengar de tjänar. Anna berättar att hon är den enda i hennes närmaste familj som i nuläget har en fast anställning och kan lyckligtvis försörja både sig själv och sin familj. Hon berättar att hon har förändrats mycket sedan hon genom en ungdomsgrupp blev upptäckt av OYO Dance Troupe och erbjuden en plats i kompaniet. Hon lyckades ta sig ur sitt alkoholmissbruk och blev en gladare, mer positiv och mer utåtriktad person. Hon hade inte tränat dans innan hon blev medlem i kompaniet men gjort en del drama och musik när hon gick i grundskolan. Nu är dansen hennes liv. Hon älskar att vara i kreativa processer och samarbeta med likasinnande mot ett gemensamt mål. Att vara med i kompaniet kräver mycket hårt arbete och koncentration som Anna menar är bra för henne eftersom hon då inte har tid eller möjlighet att falla tillbaka i gamla mönster. Anna drömmer om att fortsätta dansa i framtiden och uppträda runtom i Namibia och andra delar av världen. Hon har också förhoppningar om att kunna ge sin 6-åriga dotter en bättre uppväxt och ett bättre liv än vad hon själv hade. Dottern bor med resten av familjen i hembyn som nu bara består av pappan och några syskon sedan hon förlorade sin mamma förra året i sjukdom och en av bröderna dog i en bilolycka för bara några veckor sedan. Hon saknar sin dotter som hon bara ser ca en gång i månaden men de pratas vid per telefon varje dag. Anna hoppas att dottern ska kunna flytta till Windhoek och bo med henne en vacker dag och kanske också bli dansare eftersom hon älskar att dansa precis som sin mamma.

OYO forandret livet

Den andra dansaren jag intervjuar väljer jag att kalla Lisa. Lisa är 25 år gammal och kommer från en by som ligger ca en timme söder om Windhoek. Hennes mamma och pappa separerade när Lisa och hennes två systrar var små och pappan gifte om sig och flyttade till Sydafrika. Lisa har aldrig haft en nära relation till sin mamma och bodde och väste upp hos sin mormor. Mormodern var väldigt snäll mot Lisa och Lisa tycker att hon hade en lycklig barndom. Hon började skolan och älskade det men hade svårigheter och klarade inte att få godkända betyg från grundskolan. Hon hade planer på att utbilda sig till advokat men när hon insåg att den drömmen hade gått i spillror ville hon komma bort från allt och reste ner till sin pappa i Sydafrika och bodde där i några månader. Då tipsade en av hennes vänner om en workshop med dans och drama som OYO anordnade i en stad längs med Namibias kust. Lisa har alltid tyckt om att dansa och dansade i kyrkan och i olika talangjakter när hon var yngre. Men hon hade aldrig tagit dansklasser och aldrig hört talas om modern dans så hon bestämde sig för att dra på workshopen där en helt ny värld öppnades för henne. Hon blev sedan en del av OYO Dance Troupe och flyttade till Windhoek år 2010. Hon mötte sitt livs kärlek i Windhoek. De har nu varit tillsammans i tre år och båda är heltidsanställda som dansare i OYO. Lisa vittnar om att OYO har förändrat deras liv och att hon inte vet vad hon hade gjort utan OYO och pojkvännen. Lisa berättar att hon tidigare hade attitydproblem och kunde vara väldigt oförskämd och tala illa om folk. När jag nu ser Lisa är hon alltid glad, sprudlande, full av liv och omtänksam. Förändringen är tydlig. Dansen upptar nu nästan all tid och trots att Lisa tycker att det kan bli lite väl hektiskt ibland så älskar hon det. Hon tycker att det är svårt att uttrycka med ord varför hon älskar det men förklarar att det är som en total lycka som exploderar inuti henne när hon dansar. Lisa vill fortsätta dansa så länge hon kan och drömmer om att studera dans, kanske i Sydafrika, och sedan kanske starta sin egen dansskola och undervisa barn och ungdomar så att de kan få uppleva det som dansen har gett henne.

Drømte om å bli økonom

Jag får också en pratstund med en av de manliga dansarna som jag väljer att kalla Christopher. Han är 20 år och är född och uppvuxen i nordöstra Namibia. Hans mamma dog när han bara var fem år gammal och pappan var alkoholist så Christopher bodde mest hos sin mormor under sin uppväxt tillsammans med sina nio systrar. Han gick i skolan och hade drömmar om att bli ekonom men till slut klarade inte familjen att betala för hans skolgång så han var tvungen att hoppa av skolan och ge upp den drömmen. Livet kändes meningslöst. Han kom i kontakt med en lokal ungdomsgrupp som OYO ledde i hans hemstad och blev direkt fångad av drama och dans som han fick prova på där. Han blev inbjuden till en audition för OYO Dance Troupe år 2012 men blev inte utvald den gången. De kommande månaderna blev riktigt tuffa för honom då han efter ett gängbråk utanför en bar blev arresterad och fick sitta i fängelse. Straffet som kunde ha varit i upp till tre år blev till slut bara två månader efter att fallet lagts ned. När Christopher blev frisläppt var han fast besluten att han aldrig skulle hamna där igen. I fängelset var det mycket mobbning bland fångarna.

Christopher gick med i OYOs ungdomsgrupp igen och bestämde sig för att träna hårdare och mer för att förhoppningsvis bli vald in i danskompaniet vid nästa års audition. Det lyckades han med! Hela familjen flyttade med till huvudstaden och pappan blev frisk från sitt alkoholmissbruk tack vare en beroendemottagning. Det Christopher uppskattar mest med sitt nuvarande liv som dansare i OYO Dance Troupe är att de når ut till olika samhällen, skolor, byar, fängelser m.m. med viktiga budskap. Han märker att publiken förstår budskapen genom dansen eftersom dans är ett universellt språk, utan ord. Christopher känner också att han lättare kan karakterisera en roll och förmedla viktiga budskap eftersom han själv upplevt många av de situationer och händelser koreografierna handlar om. Framtiden är ännu oviss men Christopher vill nu satsa helhjärtat på en danskarriär och upplever att han måste resa utanför Namibia för att kunna ta nästa steg och utvecklas ännu mer. Han har börjat undersöka olika alternativ och hoppas komma in på en yrkesutbildning i London där han också har kontakter. Efter det vill han återvända till Namibia och använda sin kunskap för att utveckla dansen i hemlandet.

 

Namibia 2 2015 (1)
Namibia 2 2015 (2)
Namibia 2 2015 (3)
Namibia 2 2015 (4)
Namibia 2 2015 (5)
Namibia 2 2015 (6)
Namibia 2 2015 (7)
Namibia 2 2015 (8)

 

Annasara Yderstedt

Hei! Jeg heter Annsara, og selv om jeg bor i Stavanger nå, kommer jeg egentlig fra Malmö i Sverige. Jeg har skrevet for Dans.no og De Danseglade siden 2014. Jeg er en ganske erfaren danser, og danser alt ifra klassisk ballett, til jazz og hiphop - men det er moderne dans som ligger hjertet nærmest.